Vi har flyttat ut från staden. Där finns distraktioner. Där finns allt på en armlängds avstånd. Så behändigt och smidigt. Eller bara förvirrande och stressande? För oss är det märkbart att man i de tomrum som uppstår utanför staden, kan finna en större frid och lugn i själen. Nu bor vi nära skogen och vattnet, och vägen dit är stillsam, folktom och utan bilar.
För trots att vi bor i en förort som är lugn och lummig så vill man ta sig ut i den riktiga skogen. För min del helst utan mål såsom att plocka svamp eller liknande, utan bara för att gå och känna in moder jord. Fylla lungorna med friskt nyproducerat syre, känna på träden och lyssna till knastret av små grenar och pinnar under fötterna. Det händer alltid något, samtidigt som du lämnas ifred åt dina tankar. Därför tänker jag på det som att skogstanka.
Vatten fungerar läkande för mig. Jag blir torr i själen om jag är för långt ifrån ett större vatten. Det är viktigt att lyssna inåt på just sin egen kropp och själ och vara lyhörd för vad man längtar efter och behöver. Vi har alla en helt unik uppsättning. Enligt Ayurveda har vi olika så kallade doshor som gör att vi är känsliga för olika typer av väder, situationer och mat och behöver ladda på med mer av en annan sort av dessa. Allt för att finna balans i kroppen och själen. Som ett system. Holistiskt tänk.
Så vi skogstankar. Tillsammans och var för sig. Vi blir en del av mossan en stund och doppar oss i vågorna med varje plums som stenarna ger ifrån sig. Leken infinner sig i det naturliga. Här finns så mycket att uppleva, ändå en stor tomhet att vila i. Tack skog, för att du ännu finns så nära mig. Jag skall komma till dig oftare.
Vad är din koppling till skogen? Berätta gärna din historia.
Kram
Linda