"Föd hur fan du vill" sjunger den tillfälliga Sophiakören utanför Sophiahemmet en majdag 2016. Den relativt nyöppnade förlossningskliniken skall läggas ned och föräldrar ockuperar nu huset i hopp om att kunna stoppa politikernas och ledningens beslut. Förlossningskrisen är redan ett faktum och med nedläggningen faller ytterligare 4000 platser bort.
Tyvärr hjälpte varken ockupation, debatt, protesttåg eller sånger mot nedläggningen av BB-Sophia. Idag finns ingen barnmorskeledd klinik kvar i Stockholm. Det finns inte en enda inrättning som ger den födande kvinnan kontinuerlig vård från graviditet till förlossning. Bristen är också stor vad gäller alternativ för hur och var kvinnan kan föda. Detta är inte valfrihet. Och vi vuxna kompetenta människor i detta samhälle vill kunna välja. Det finns garanterat inte bara ett sätt som är rätt.
Att föda på BB Sophia
På BB Sophia hade varje födande kvinna och hennes partner ett eget rum, smakfullt inrett så att sjukhuskänslan inte tog överhanden. Olika redskap fanns att tillgå, såsom yogaboll, rep, förlossningspall, gåvagn, badkar, dusch m.m. Alternativen var många och flexibiliteten stor. I rummet spelades avslappnande musik och belysningen var svag så att rummet kändes mysigt och varmt. Lite mer som hemma. Detta var mycket bättre än jag kunnat hoppas på! Även om det kändes helt galet att behöva förflytta sig med bil (taxi i mitt fall) mitt i värkarbetet så var det skönt när jag väl kom fram och in i rummet på BB Sophia. Då kunde jag slappna av igen och förlossningen behövde inte stanna av. Barnmorskorna var också helt fantastiska och mycket lugna, inkännande och stöttande. Tack alla på BB Sophia för att jag fick en fin upplevelse under min första förlossning! :)
Här ligger vi och tar igen oss efter 16 timmars arbete, 8 timmar i aktiv fas. Både jag och bebis mår bra och bekantar oss med varandra utanför magen.
Att föda hemma
Jag känner mig otroligt respektfull inför kroppens inneboende visdom. Att kroppen vet vad som ska göras vid den komplexa process som en förlossning är. Jag är otroligt glad att jag vågade lita på min kropp första gången och vara fullt närvarande. Att inte använda bedövning av något slag hjälpte mig att följa min intuition hela vägen. Detta är en förutsättning för att föda hemma, eftersom där inte finns tillgång till varken epidural eller lustgas. Sterila kvaddlar kan man få men det är inte så vanligt att man efterfrågar detta.
När lillasyster låg i magen hade Bb Sophia stängt och vi började fundera kring var vi ville föda denna gången. Jag hade en stark motvilja mot att föda på ett mer renodlat "sjukhus" där det rent statistiskt finns större risk för interventioner och stress. Jag ville heller inte upprepa taxifärden i sluttampen av förlossningen utan i den fasen ville jag absolut vara där barnet skulle födas och inte behöva flytta på mig. Jag var orolig för att vi skulle bli skickade till något sjukhus längre bort så att jag skulle behöva spendera mer tid i en bil än ca 20 min. Jag ville vara i min egen bubbla, i mörker, andas som jag ville och låta som jag ville. Jag ville ha samma barnmorskor hela vägen och jag ville inte ha någon bedövning.
Min man föreslog lite försiktigt hemförlossning. Jag var tveksam men nyfiken. Jag började göra research. Jag kollade på förlossningar på youtube, risker, vad som kan gå fel, bebisar som föddes i alla olika riktningar, huvudet före, fötterna före, rumpan före. Yes, allt ville jag veta och vara förberedd på. Sån är jag. Jag läste rapporter, statistik, och läste på om hur de gör i andra länder. Jag tränade, yogade, gjorde uthållningsövningar, mediterade och visualiserade min perfekta förlossning. Jag pratade med bebis i magen och förberedda henne på vad som skulle hända och att jag fanns här för henne när hon kom ut. Jag blev mer och mer trygg i att min kropp var helt redo för denna förlossning och att jag och bebis tillsammans skulle ta oss igenom hennes resa in i världen.
Vi kontaktade ett par barnmorskor på egenbarnmorska.se och hade ett intromöte med Cayenne Ekhjord på ca 1 timme där vi kunde ställa alla frågor och gå igenom hur en hemförlossning kan gå till och vad vi kan förvänta oss av barnmorskorna. Sedan bokade vi ett möte med ytterligare två barnmorskor på Egen barnmorska, Sepideh Ghasemi och Ann Petrén. De kom hem till oss och vi fikade och pratade om allt mellan himmel och jord. De svarade på alla våra frågor och lite till. När vi hade beslutat oss för att vi ville föda hemma var det dessa tre som var våra barnmorskor inför förlossningen, trots att bara två av dem faktiskt skulle vara med. Det kändes så tryggt och fint att veta vem som skulle vara med och att jag kunde ringa dem innan och ställa frågor, prata lite om jag kände mig orolig eller be någon av dem komma över om jag trodde att förlossningen kunde vara nära. Och ringde, det gjorde jag, flera gånger ;) Och en timme efter att jag fått kontinuerliga värkar var de hemma hos mig med sina väskor, kamera och en lugnande inverkan.
6 timmar senare tog Caspar emot sin dotter, på en madrass i badrummet. Jag lyfte upp henne på mitt bröst och barnmorskorna vägde, mätte och tog hand om moderkakan. Allt fick ta sin tid, moderkakan låg i en bunke tills navelsträngen blev blodtom, barnet fått hela sin blodvolym och alla sina stamceller. Vi fick inga sprutor, inga starka lampor riktades mot oss och ingen annan än jag och min man höll i vår dotter den där magiska första tiden. Hon var vaken, och hungrig. Hon var så lugn och fridfull. Det är hon fortfarande.
Det viktigaste för mig är att som kvinna ha rätt att bestämma, att ha auktoritet att besluta över min egen kropp, vare sig jag vill föda hemma eller på sjukhus. Jag är för alternativ. Att våga lita på min intuition och lyssna inåt för att avgöra vad som är bäst för mig och min bebis. Att lita till expertis när så behövs. Att se graviditet och förlossning som en naturlig del av livet, som något vi människor gjort för alltid och som vi är skapade för att klara av. Att våga tro att jag kan, att min kropp kan och att den kommer att tala om för mig om något är fel. Om jag stannar upp och lyssnar, om jag går in i mig själv och söker efter svaren tror jag att de kommer till mig. Även om det tar tid och även om det är läskigt, så är det just detta som mina två förlossningar och speciellt min hemförlossning har lärt mig.
Jag har fått en helt ny respekt för min kropp och den kraft och styrka jag besitter. Jag ser mig själv i ett annat ljus nu. Förr var jag en älva, nu är jag en lejoninna. Det är väldigt fascinerande och jag är otroligt tacksam för de upplevelserna jag fått. Man får vad man behöver och inte det man vill ha. På gott och ont. Och ja, jag behövde detta. Mina förlossningar har läkt så många själsliga sår inom mig och gjort mig stark på ett sätt som jag aldrig kunnat ana. 💕
Vill du höra mer om hemförlossning så intervjuar vi hembarnmorskan Sepideh Ghasemi i nästa avsnitt av Jorderopodden. Sepideh berättar mer om varför och hur hon blev hembarnmorska, vilka tekniker som är bäst för att hantera smärta vid förlossning och mycket mer. Håll utkik, podden släpps runt den 18de januari.
Är du nyfiken på att föda hemma och vill komma i kontakt med likasinnade eller experter? Kolla då in dessa länkar:
www.egenbarnmorska.se
www.facebook.com/hembarnmorskan
www.fodamedstod.se
www.fodelsehuset.se
www.fodelsevralet.org
Kramaste
Linda